Tips: Seminarium i Stockholm

Kärnvapen – det största hotet mot allt levande.

Medicinska, humanitära, etiska och existentiella konsekvenser av kärnvapenkrig.

Vad gör vi? 

8 maj 2019 kl.18.00 i Katasalen ABF, Sveavägen 41, Stockholm.

Jubel utbröt i FN när Konventionen om förbud mot kärnvapen antagits av 122 stater den 7 juli 2017. Sverige röstade ja fastän med förbehåll, en s.k. röstförklaring. Konventionen öppnades för signering av staterna den 20 september 2017. När 50 stater signerat och ratificerat konventionen träder den i kraft för dem som anslutit sig. 

I december 2017 fick ICAN Nobels fredspris för sitt arbete med framtagandet av FN- konventionen. 

Sveriges regering har ännu inte tagit ställning till signering. Utredaren Lars-Erik Lundin avlämnade sin rapport den 18 januari 2019. Hans slutsats var att Sverige inte bör varken signera eller ratificera konventionen i dess nuvarande form p.g.a. olika brister. Från civilsamhället har kommit en stark kritik mot hans utredning och slutsats. Han beskriver ingenting om de medicinska, humanitära, etiska och existentiella konsekvenserna av ett kärnvapenkrig. Remisstiden avslutades den 26 april. Hittills har 70 stater signerat och 22 ratificerat konventionen. I dagens seminarium fokuserar vi på de medicinska, humanitära, etiska och existentiella konsekvenserna av kärnvapenkrig och varför ett sådant ovillkorligen måste förhindras. 

Talare: 

Jan Larsson, specialistläkare i anestesi och intensivvård, ordförande Svenska Läkare mot Kärnvapen. Margareta Wahlström, ordförande Svenska Röda Korset. 

Fredrika Gårdfeldt, präst i Svenska kyrkan, Katarina församling, representant för Svenska präster och pastorer mot kärnvapen.

Anna Sundström, generalsekreterare, Olof Palmes internationella center.

Samtalsledare: Agnes Hellström, ordförande Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen.

Välkomna! 

Nätverket för kärnvapennedrustning

Våra punkter till Svenska Freds remiss

Följande punkter har vi i Kärnvapengruppen skickat in till Svenska Freds centralt, att ta med i deras remiss på regeringens utredning om svenskt tillträde till kärnvapenförbudet:

Sverige måste skriva på och ratificera kärnvapenförbudet snarast, som en del av en självständig utrikes- och säkerhetspolitik. Kärnvapnens avskaffande är fundamentalt för säkerheten både inom och utanför vårt lands gränser, och tydligt i linje med Sveriges officiella ställningstagande enligt den senaste utrikesdeklarationen:

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Eo1rpo/demokratin-fokus-i-utrikesdeklarationen

Ett sådant ställningstagande förpliktigar, och väger betydligt tyngre än tillfälliga kommersiella intressen. Eventuella oklarheter i avtalets nuvarande text bör redas ut under vidare förhandlingar, under vilka Sverige kommer att ha mycket lättare att påverka som part än som utomstående.

Genom att bli part i kärnvapenförbudet skulle Sverige visa sin solidaritet med de som redan fallit offer för atombomber och provsprängningar, och göra tydligt att vi inte accepterar att detta fruktansvärda öde drabbar fler människor. En enda bomb över Hiroshima orsakade 140 000 människors död under år 1945, och dess effekter sträcker sig ända in i våra dagar i form av ökad frekvens av cancerfall.http://www.icanw.org/the-facts/catastrophic-harm/hiroshima-and-nagasaki-bombings/

Sedan först USA och som en konsekvens av detta även Ryssland den 2 februari 2019 dragit sig ur INF-avtalet (Intermediate-Range Nuclear Forces), har vikten av ett kärnvapenförbud blivit än tydligare, inte minst för Sverige som ingått ett värdlandsavtal med Nato där kärnvapen inte är undantagna. Antalet kärnvapenspetsar utplacerade i Europa riskerar att åter öka efter INF-avtalets försvinnande.

Att inte skriva på och ratificera kärnvapenförbudet skulle vara ett stort trovärdighetsproblem för svensk demokrati. Enligt två olika Sifo-mätningar beställda av Olof Palmes internationella center ställer sig nästan nio av tio svenskar bakom förbudet.

https://www.palmecenter.se/article/karnvapenforbud/
https://www.palmecenter.se/article/starkt-stod-for-att-sverige-undertecknar-karnvapenforbudet/

Anne Ramberg, generalsekreterare i Sveriges advokatsamfund, har gått ut med sitt starka stöd för kärnvapenförbudet. Hon skriver bl.a. på sin blogg: ”Jag har personligen mycket svårt att förstå varför vi inte med kraft ska verka för att Sverige skriver under och ratificerar Kärnvapenkonventionen.”

https://annerambergs.wordpress.com/2019/01/18/det-ar-klart-vi-ska-skriva-under-karnvapenkonventionen/

Andra välrenommerade jurister som tillfrågats av SLMK och IKFF har gjort klart att ett godkännande av kärnvapenförbudet teoretiskt sett inte ens behöver utesluta Natomedlemskap.

Utöver dessa punkter skriver vi även under på det som sagts om kärnvapenförbudet av andra tunga röster inom fredsrörelsen:

https://slmk.org/wp-content/uploads/informationsunderlag-karnvapenkonventionen-190130.pdf

https://www.dn.se/debatt/verklighetsframmande-om-forbud-mot-karnvapen/